KARUSELL
Jag har skrivit om min resa vad som händer och lite av vad jag sett. Nu vill jag skriva om mina känslor till allt det här. Jag har faktiskt rest över atlanten till ett främmande land där livet är rätt så annorlunda.
Jag tycker att man ska passa på när man är ung att iallifall veta att möjligheten finns att göra spontana saker och att resa och upptäcka världen. Om det är den lilla världen eller den stora är väl upp till var och än! Fast när jag tänker på det så handlar det inte bara om den unga generationen utan alla, livet står där och väntar man måste bara ut och ta för sig! Det är inte fult! Jag tycker det är vitigt att varje sekund ska vara viktig och betyda något. Min bästa vän Emma säger alltid att jag är en sådan person som tar till vara på dagen och ser det underbara i det lilla. Jag vet inte hur livet kommer se ut för mig framöver och försöker att göra saker utan att planera och tilllåta mig att vara rädd och hjälplös ibland för att sedan bara bli starkare. Jag har bestämt mig att åka in till MANHATTAN på fredag när jag är ledig (SJÄLV)! Jag ska sakta leta mig fram och bli världsvan även fast det känns läskigt!
Just nu ligger jag i sängen och klockan är 21.00 och jag längtar faktiskt hem lite. Jag känner mig ensam samtidigt som det kittlar i magen av storheten i allt det här. På kvällarna är det natt hos er och jag vill bara sitta och prata med vänner som jag har där hemma, jag som skulle vara framåt och öppen. När det börjar skymma blir jag liten och väldig ensam. Jaa allt är så bra här men nu vill jag bara ha någon riktigt nära som man inte behöver prata med bara för att och som förstår ens minsta ansiktstryck.
Livet är en allt bra rolig karusell som ibland bjuder på tvära svängar som man kanske inte alltid är beredd på! Så håll fast säkerspältet och " GO WITH THE FLOW".
