Att vara eller inte vara tjej.
Som ni alla vet så är jag en tjej och en väldig "tjejig sådan", när jag var liten kom några händelser att påverka mig så stark så jag började betivla min kvinnliga åder.

Vid två års ålder

Jag och Maja Salander sitter och äter "sura blad" för fulla halsar när en av våran dagiskamrats farmor kommer fram och uttropar: "Men en sådan söt liten pojke!" jag titttar på maja men det är ju mig hon menar.
Det är ganska roligt hur det är det enda minnet jag har från två års åldern. Redan som en tvårig krulltott blev jag uttsatt för denna orättvisa behandling och det satte sina spår och resulterade i att min favoritfärg är rosa jag älskar smink och allmänt tjejiga saker (OCH till alla femenister vill jag säga; "TJEJER OCH KILLAR ÄR OLIKA, MAN SER SKILLNAD!") 

Andra gången var jag betydlig äldre och om man trodde att farmor Gunningaberta bara haft jäklit dålig syn och gjort misstaget att se fel så vet jag inte vad man ska skylla bort den här yttersta missbedömningen på.

Vid typ 12 års ålder

Jag är typ 12 år (Har man inte fått bröst då eller något annat kvinnligt??!!) och det var ett fotbollsläger på gammlia. vi spelar match och mitt lag vinner med flera mål, (jag gjorde mållen, ville bara inflika det). Då plötsligt skriker ett FULT barn; " (DET ÄR FUSK DOM HAR JU EN KILLE PÅ SITT LAG!!)
Så var det lägret förstört! Tack så jäkla mycket!
Efter det tog jag bollen och sköt flickan i ansiktet så hon flög in sitt eget mål (önskar att jag gjorde)!

Iallfall så förstår jag att man kan göra misstaget att anta fel kön på en tvååring men en tolvåring på ett dessutom tjejläger, inte bra!

Det var dagens reflektion det!
Ni har natt och vi har kväll, ska iväg och spela lite fotboll med några andra aupairer och imorgon blir det typ middag kanske är ledig hela dagen så jag har tänkt springa och fixa lite i mitt rum och köpa målar grejor så jag kan göra något vetttigt på min fritid!

TJAOOO