"Åhh vilket stort hus, uttropar jag!"
"Men Rebecca allvarligt det är ju Empire state building" '

Så hade man gjort det igen! Alltså hur många ggr har jag inte velat ta tillbaka saker jag sagt bara för att det går så jäkla snabbt för mig!

Jag känner att jag är för gammal för att leva det här livet alltså, shit! Efter den här resan ska det fan bli skönt att börja plugga igen och få vila upp sig lite med läxor! hahahah.

Ja ni, jag känner faktiskt att jag börjar bli vuxen. Den här resan kommer verkligen få mig att stå på mina egna ben. Jag kommer komma hem i april och vill plugga i sverige men jag kommer defenitivt att åka tillbaka till det här underbara landet! Manhattan är en plats som ligger mig mycket, mycket varmt om hjärtat! I morgon ska jag åka in och shoppa lite och forstätta lära mig hitta i stan. 

JAG VET en grej som jag faktiskt missat att ha med i bloggen, en grej som faktiskt borde vara rätt intressant att få se OCH det är hur jag bor, hur old greenwich ser ut osv.
Old greenwich är en idylliskt liten stad med pensionärer och barnfamiljer. Det är nära till tågstationen, stranden olika parker mm. Alla är super trevliga och man hälsar på alla man ser. Old greenwich är väldigt tryggt och här låser man inte ens sina dörrar!!

Nu ska jag återgå till att vika min tvätt (SOM JAG TVÄTTAT SJÄLV) oooooh.
Men ärligt talat så borde alla få komma iväg så här och lära sig att lita på sig själv och ha inställningen,  "Jag klarar det"!

Jag har också kommit på en grej!! det är faktiskt inte fullt att berömma sig själv och att vara stolt över sig själv, se sig själv i spegeln och säga fy fan vad jag är bra! det är inte fult, det är tvärtom det är vackert!
Jag tycker också vi ska hjälpa och ge mer stöd till människor omkring oss. Här i USA är dom flesta så otroligt hjälpsamma, man delar med sig av sina kunskaper på ett annat sätt än i Sverige och vill att andra ska lyckas!

Jag känner sällan svartsjuka eller avundsjuka över att det går bra för någon annan utan det får mig bara att tagga till ännu mer och bli peppad av att den andra har lyckats!!

See YA!!!

Okej nu ska ni få höra!

Jag kom in till manhattan klockan åtta på kvällen och mötte upp mina festklädda vänner. Först gick vi på en irländsk pubb men tyckte inte det var så roligt så vi traskade vidare till en "forfest" på en clubb. Eftersom några av oss inte är 21 så får vi egentligen inte komma in på clubbarna i manhattan, men eftersom vi hade en promoter (är killar som jobbar med att fixa tjejer till barer) så funkade det att komma in på den clubben. NI fattar inte hur coolt det var!!! Allt var gratis, mat dricka, inträdde och man hade VIP bord där man hela tiden blev serverad olika saker. Clubbens kyckling var typ det godaste jag ätit.

Efter den förefesten kom taxi bilar och hämtade upp oss! Vi skulle till ett ställe som heter Hudson river men mangern var där så han släppte inte in oss som var under 21 så promotern skickade oss till ett ställe som hade en "öppnings fest" för inbjudna gester. Det var så sjukt kul vi dansade och blev uppassade som prinssessor. Sen träffade vi ett par modeller från fashion week vilket var ganska coolt, dom var nog inte så vana att bli dissade av tjejer!! hahah.
Sen partade vi till klockan 4 på morgonen då vi blev upphämtade med bil och fick skjuts hem! FAN vilken lyxig kväll. Jag spenderade ca 50 svenska kronor den kvällen!!!
Det var lätt min bästa utekväll! Är det någonstans man ska gå ut så är det i Manhattan!!!!

I dag lördag  och jag har precis varit på zumba jag börjar igen klockan två och slutar 10 i åtta. DÅ ska jag åka in till Manhattan!!! Vi ska ut på party och vi får allt gratis eftersom vi har en promoter.

Det ska bli så kul och spännande!!

Visste ni att på vissa clubbar kan dom neka dig tillträde om du inte har klackar och klänning vs kjol på dig.
Är det inte både knäppt och lite kul, iallfall för någon som älskar att klä upp sig!

Jaa iallfall så ska vi ta 5 tåget in på morgonen! En hel natt utan sömn jäkligt tur jag är ledig på söndag!!

Nu ska jag strecha min trötta kropp efter femdagars träning!

I förrgår skrev jag ett inlägg om konsten att anta fel kön! Detta fick mig att blicka tillbaka till min barndom och något som jag faktiskt tyckte var jobbigt var att jag aldrig kände att jag tillhörde någon grupp utseende mässigt. Jag har absolut inget emot att vara brun men att hela tiden få höra att man skilljer sig kan ibland vara jobbigt i en viss ålder.  ALLA människor har ett bohov att tillhöra en grupp och speciellt när man är ung är det viktigt att känna att man tillhör något. Jag blev aldrig mobbad över min hudfärg men fick höra en och annan gång: "men Rebecca du är ju inte neger, du är ju fint brun." ÖHMM?! Okej, då tänker ni säkert att detta är sådant som små barn säger till varandra men just den här frasen har folk sagt till mig, unga som gamla nu som då. Jag blir GALEN!! Kan man inte bara få bli dömd för sin personlighet och inte alltid för hur man ser ut! Och hur kan egentligen färgen på ens skin få än att tänka någonting alls. Jag har fördomar, alla har fördomar. Men jag menar färg som färg checka vad som finns på insidan istället!

Jag har alltid hamnat mittemellan och aldrig egentligen hört till någon, haha. Även fast jag är både svart och vit så har jag under min uppväxt blivit utsatt för både den ena och den andra  i "nedvärderande fraser". Jag minns när jag var liten och en lärare från Hannaskolan tog tag i mig på gympan och höll om mig framför alla barnen och sa: "Vi måste tänka på barnen i Afrika, dom har ju det så svårt!" Vadå jag kommer inte från Afrika tänkte jag då.

Är vi så trångsynta tänker jag då! Bara för att jag är brun kommer jag från Afrika? 
Det är inget fel med att komma från Afrika inte alls jag kan gärna komma därifrån men det är tjatet som jag har växt upp med som får mig att slå bakut. Alltid massa komentarer och jäkligt onödiga desutom!
Jag menar när folk frågar mig var jag kommer ifrån  och jag säger sverige får jag oftast en fråga tillbaka lika snabbt var mina föräldrar kommer ifrån. Alltså vi lever inte i forntiden även fast sverigedemokraterna vill ha det så, vi är ett mångkulturellt land och alla är faktiskt inte blonda och blå ögda i det här landet! FATTTA!!!

Och bara en parantes; Sverige demokraterna och nationalisterna, blame on you för att ni försöker göra sverige till land med röda hustak och en "SVENSSON" familj som alltid ska bestå av en mamma, pappa och två barn. Värna om familjen, det är klart, men en familjen i mina ögon är där man känner sig hemma, en plats där man känner sig trygg och blir älskad. OCH jag tycker att så länge det finns utrymme i vårat land för ännu en familj så varför inte? 

Sen är det viktigt att man inte själv skapar rasism, när man tänker på rasism tänker ialllfall jag först på vitas rasism mot svarta, men man får inte glömma att rasism kan alla ha mot alla hudfärger till och med sin egen. Och jag tycker det är hemskt att svara själva använder termen neger när det är en synd om en vit skulle uttala ordet.

Men det jag vill komma fram till är att rasism är fan det värsta jag vet och även om jag kankse inte skulle reagera särskikt mycket om någon sa neger vill jag inte bli kallad för varken neger eller viting eller guling! Jag är Rebecca Davis jag är egen individ jag vill inte bli placerad i något fack! Jag vill att folk ska se mitt innre och mitt intelekt inte om jag är svart eller vit!!! Plus att det är jäkligt nedvärderande att kalla någon för det.

Jag vet att man har fördomar men jag tycker ändå det är viktigt att man dömer varje människa individuellt.

SEE YA

Att vara eller inte vara tjej.
Som ni alla vet så är jag en tjej och en väldig "tjejig sådan", när jag var liten kom några händelser att påverka mig så stark så jag började betivla min kvinnliga åder.

Vid två års ålder

Jag och Maja Salander sitter och äter "sura blad" för fulla halsar när en av våran dagiskamrats farmor kommer fram och uttropar: "Men en sådan söt liten pojke!" jag titttar på maja men det är ju mig hon menar.
Det är ganska roligt hur det är det enda minnet jag har från två års åldern. Redan som en tvårig krulltott blev jag uttsatt för denna orättvisa behandling och det satte sina spår och resulterade i att min favoritfärg är rosa jag älskar smink och allmänt tjejiga saker (OCH till alla femenister vill jag säga; "TJEJER OCH KILLAR ÄR OLIKA, MAN SER SKILLNAD!") 

Andra gången var jag betydlig äldre och om man trodde att farmor Gunningaberta bara haft jäklit dålig syn och gjort misstaget att se fel så vet jag inte vad man ska skylla bort den här yttersta missbedömningen på.

Vid typ 12 års ålder

Jag är typ 12 år (Har man inte fått bröst då eller något annat kvinnligt??!!) och det var ett fotbollsläger på gammlia. vi spelar match och mitt lag vinner med flera mål, (jag gjorde mållen, ville bara inflika det). Då plötsligt skriker ett FULT barn; " (DET ÄR FUSK DOM HAR JU EN KILLE PÅ SITT LAG!!)
Så var det lägret förstört! Tack så jäkla mycket!
Efter det tog jag bollen och sköt flickan i ansiktet så hon flög in sitt eget mål (önskar att jag gjorde)!

Iallfall så förstår jag att man kan göra misstaget att anta fel kön på en tvååring men en tolvåring på ett dessutom tjejläger, inte bra!

Det var dagens reflektion det!
Ni har natt och vi har kväll, ska iväg och spela lite fotboll med några andra aupairer och imorgon blir det typ middag kanske är ledig hela dagen så jag har tänkt springa och fixa lite i mitt rum och köpa målar grejor så jag kan göra något vetttigt på min fritid!

TJAOOO

Idag hade jag så kuuul!
Sorry för dålig uppdatering ska bli bättre har  bara inte haft lust att skriva när det inte händer mig ngt spännande! MEN NU FASIKEN ska jag börja leva "The New York Life"!!! Vänta ni bara nu smäller det!!!

PUSS ALLA JAG SAKNAR ER SOM FAN!

En tjej med gröna, vassa ögon inramade i svarta tjockkantade glasögon, tulpan färgat krull hår och lila klänning skådar Emeline uppifrån och ned. Emeline vill sjunka genom jorden. Tjejen med vassa, stickiga ögon kommer fram till den bänk som Emeline slagit sig ned på och slår sig ned bredvid henne. Emeline gillar inte blickar, gillar inte när någon tränger sig in på hennes liv. Emeline stryker stressat bort en slinga svart från ögonen och slickar sig om läpparna.

-       Du heter Emelina, va? Säger tjejen med en oväntat hes stämma.

-       Emeline, svarar hon och drar i dom svarta bomulls ärmarna.

Hon ber att den vassa blicken inte ska se igenom hennes tröja, känner sig med ens naken och besvärad. Tjejen smakar på namnet och tungan formar ljudlöst hennes namn.

-       Riktigt snyggt namn, faktiskt, säger hon och ler. Själv heter man Astrid som en jäkla gamkärring. Man undrar ju vad mamma tänkte på egentligen. Hon skrattar med hela ansiktet och hennes smilgropar är sådär lagom stora. 

Emeline vet vilken människa Astrid är, en sån som allavillvarakompismedmänniska. ”Kräkas” som smittar andra till skratt, andra, inte Emeline. Hon blir kall och inåtvänd när folk skrattar med glädje. Hon känner ingen glädje, att skratta tillgjort, nejtack.

Astrid tittar på henne, söker kontakt. Ingen respons. Emeline tar upp en bok ur väskan och öppnar den. Avskärma, överleva.

När Emeline ska gå in i skolan tar Astrid henne under armen och ler. Emeline känner hur en stor klump i magen sakta börjar växa. En röst i henne säger att hon inte borde vara med den här glada tjejen. Hon trycker bort den konstiga känslan, hon skulle ju börja om nu.

Astrid styr sina converse beklädda fötter mot de stenbyggda gymnasiumet och några minuter senare öppnar hon dörren till ett klassrum och de gör entré.

24 par ögon i bild och form klassen stirrar uppmärksammat på Astrid och Emeline. Klassen tittar och ler. Att alla verkar gilla Astrid är inget påhitt, det är fakta och nu är Emeline även accepterad. Emeline får vara på sin vakt. ” De som är snälla sviker”. En söt kille med D-redds tittar på Emeline och ler. Hans ögon har en isblå nyans som får henne att rodna. Hudfärgen är honungsfärgad och kontrasten mot det isblå gör honom uppseendeväckande. Astrid sätter sig i knäet på honom och ler.

-       Allt som är mitt är ditt nu, förutom det här puckot, säger hon och nyper killen i kinden.De visade sig att killen med D-redds hette David Asp och Astrid och han hade typ varit tillsammans för alltid. Tänk att vissa har allt när somliga inte har något. 

” Det är sen höst, löven har fallit och ligger som bruna högar på marken. Hon faller också. Ensam. Kärlek är lånat, inget som kvarstår. En flicka som gjorde henne hel och tom på samma gång, en flicka som älskade henne. En flicka med blont hår, kanske till och med mer ensam än hon. En flicka som förstod, en flicka som försvann.”

Idag är jag sjukt less! I bland är livet taggigt och jobbigt. Alla har sånna dagar när inte allt är som en dans på rosor. Men sen kom jag på att en dans på rosor inte kan vara alltför skönt det heller för rosenbuskar har taggar dom med.

Iallfall så är mitt huvud helt bultande och min kropp helt matt och barnen har nyst på mig hela dagen och snorat och kräkts. Det är ganska intressant hur mycket man kan uttså som mamma och ändå i slutändan tycka just sina barn är det mest fantastiska!

Jag kommer jobba rejält nu tills lördag och sen på lördag har jag planerat att åka in till NY. De har blivit min nya hobby att klä upp mig och åka in till stan(NY). Man smältar in hur uppklädd eller nerklädd man än är!

Nu har jag nästan slut på ord, hoppas ni tyckte om den lilla snutten av novellen som jag la upp här i bloggen! Här kommer en fortsättning av min novell, "Något större än du".

DEL 2

 

Två timmar senare kör mamma upp bilen framför ett radhus och stannar. Emeline vaknar upp med en svettig panna och kalla kårar som ilar genom kroppen. En dröm som förföljer henne, eller var det verkligheten som hunnit ikapp henne även här 70 mil från det förflutna. Hur ska man kunna gå vidare när sanningen står där skrivet i sten. Blicka framåt inte bakåt. Var det inte alltid det psyktanten sa? Katarina stryker bort en slinga mörkblond page och ser med ett nervöst leende på Emeline som tyst blickar upp mot det radhus som ska bli hennes hem. Man kan inte luras med leenden det gör en bara svagare och skörare. Huset är fint och välordnat och Katrina ställer in Emelines väskor och smeker henne trevande över hennes hår. Emeline rycker till av beröringen och ställer sig med armarna i kors mot väggen. Katarina tittar oroligt på henne.

- Jag är ledsen att jag varit en så dålig mamma nu när du behövt mig som mest, säger hon och tittar ned på sina fötter. Du vet, det är lätt att blunda när man egentligen bara borde spärra upp ögonen och se.

Vid middagen vill Emeline bara fråga Katarina varför hon lämnade henne. Under hela sitt 17 åriga liv hade hon undrat, grubblat över vem hennes mamma var. Visst dom hade ju träffats då och då på Julhögtider och födelsedagar. Men ordet mamma var bara ännu en menlös term. Katarina var bara ännu en av dom som svek. Psyktanten sa alltid att Katarina alltid älskat henne, bara att Katarina hade svårt att anpassa sig och att hon inte varit redo att få ett barn vid den åldern. Emeline tyckte Katarina såg mer än redo ut.

Emeline hade aldrig ställt frågor och aldrig hellre fått svar. Hennes far hade aldrig velat tala om det. Hennes far, en egenföretagare som aldrig haft tid för henne. När hon mådde som sämst fanns ingen, eller jo hon fanns. Hon, tjejen som förändrade hennes liv.

Efter maten visar Katarina Emelines rum. Det är ett stort luftigt rum på övervåningen med samma inredningstema som resten av huset, vita möbler med bruna och svarta tillbehör. På ena väggen hänger en stor tv. Emeline hatar att se på tv. Katarina står i dörröppningen med armarna i kors och ser lite förväntansfull ut. Emeline stänger dörren i ansiktet på henne och tar upp sin väska där hon har albumet med alla minnen. Hon slår upp första sidan och en späd flicka med blont långt hår stirrar tillbaka på henne. Flickan sitter på en gunga det är sommar, hon var så annorlunda fick hela Emelines värld att skaka.  Allt började en oktober dag när livet var en ända röra, maten hade slutat smaka och livet var så fruktansvärt ensamt. Då kom en ny tjej till skolan, hon var djup, intressant och Emeline drogs till hennes ogreppbara karaktär. Den ensamheten som Emeline känt fylldes plötsligt upp med något, hon var inte ensam längre och tillsammans skulle dom nå det onåbara.

När Emeline ska somna tänker hon på orden som hennes vän alltid sagt, präntat in i hennes huvud. ” Jag är sjuk i andras ögon för att jag accepterat att vara sjuk i andras ögon”

Jag är världens flamsigaste tjej! Dom som inte känner mig så väl kan nog tro att jag bara är oseriös hela tiden vilket jag iofs nästan är! Jag älskar att bjuda på mig själv och tycker fler borde krypa ur sina skal. Dock är man den man är och jag tänkte på det igår hur mycket man har på insidan som bara tynger än själv hur mycket man än öppnar sig för ngn.

Jag har i allfall två starka personligheter (kalla mig schizo jag gör det bara), den flamsiga som bara älskar uppmärksamhet mest i hela världen och den lite mer djupa som älskar att måla och skriva och bara sitta ensam och bara vara. Jag känner att det är först nu som jag kan slappna av och verkligen låta mig misslykas, räcka upp handen och svara helt katastrofalt fel utan att det rör mig i ryggen. Det kallas självdistans. Många vuxna säger: " Den bästa perioden i mitt liv var när jag fyllde ex 20 år och visste vem jag var och vem jag ville vara" . Hur kan man veta det när man är 20 år, jag har fan ingen aning om vem jag vill vara! Lite ödmjukhem tack! Hur kan man veta att livet inte kommer förändra dig med tiden? För jag tror det, att tiden förändrar än. Olika händelser får dig att mogna eller växa. Jag vill faktiskt inte veta vem jag är nu helt och hållet, jag vill utvecklas hela tiden och lära mig nya saker och inte vid 20 års ålder ha hela livet utstackat framför mig.

Okej jag babblar eftersom jag har så sjukt mycket fritid och kanske inte super många vänner just nu (inga) så min hjärna håller på att explodera av alla tankar. Eftersom jag alltid nästan pratat rakt ut om allt jag känner så blir det tyvärr lite kaotiskt uppe i knoppen och det i sin tur har gett utlopp i ett dussintals berättelser och noveller. Jag vet inte varför,  David tycker mina sagor är EMO och det tycker jag med! Men jag är sån som är glad på utsidan och när jag skriver eller målar så visar jag en annan sida. Jag tänker visa er början på en av mina EMO sagor som heter Någonting större än du!

Jag tänkte att kanske om ni vill så lägger jag ut en liten del av novellen varje dag. Hahah det kommer bara bli jag som med spänning följer mina egna noveller. Fasiken min självdistans slog till igen. Så jäkulst.

Någonting större än du

DEL 1

”Fantasin är det vi vill ha men verkligheten är de vi får”

Inledning

Det är natt, hon smyger med sitt svarta hår i en utsläppt röra och försöker tränga bort den enda tanken som fyller hennes hjärna. Vad händer sen?

Hon kommer fram till platsen med björkarna precis klockan 23.00 som bestämt. Det är tur att hon inte möter någon på vägen, då kanske hon skulle tappa sin beslutsamhet. Hon smyger, vet inte varför och ska precis viska hennes namn när hon snubblar över något. Hon tittar ned och ser en tom absolut vodka flaska rulla på den jordiga marken. Hon förstår redan innan hon ser kroppen vad som hänt. En blandning av lättnad och besvikelse tumlar om vart annat. Jaa, vad händer sen?

 

En blå Saab susar snabbt på den stora landsvägen. I den blå bilen sitter hon, Emeline Nilsson och trycker pannan mot den kalla bilrutan och blundar. Hennes mamma Katarina visslar glatt någon gammal visa och kör om en röd Ford. En ny skola, en ny början. Psyktanten och Katarina sa att det här var hennes chans att få vara precis den hon ville vara, hennes chans att få vara lycklig. Katarina vänder sig om gång på gång och talar om att allt ska förändras nu. Emeline nickar och gör ett försök till ett leende som mest blir en förvriden grimas. Att hoppa in i en helt ny klass i slutet av ettan på gymnasiet är inte hennes största önskan men samtidigt har hon ju inget val. Katarina sätter på radion och Emeline somnar tillslut i takt med bilens skumpande. Hon hatar att sova, hatar att förlorar sitt öde i händerna på ett spindelnät av realistiska drömmar. Människor, inte hon. Besöker platser som är ouppnåeliga, gör spännande äventyr och drömmer om besvarad kärlek. Att resa i en illusion långt bort från verkligheten är något som Emeline aldrig kommer att få uppleva. Hennes drömmar är bara en ännu hemskare bild av den verklighet hon befinner sig i. Bara ännu en påminnelse om hur jävligt livet är. Ensamhet. Förut var dom i allfall två.

 

” Två flickor sitter i ett mörkt rum. Den ena med blonda lockar och den andra med svart stripigt hår. Den blonda drar upp ena tröjärmen och den stripiga ryggar tillbaka när hon ser dom djupa ärren. Den blonda sätter sig med armen runt den stripiga och kysser hennes kind.

-       Jag har ett monster i magen, säger den blonda flickan. Precis dom du. Det finns ingen som förstår dig som jag gör. När du skär dig försvinner dina smärtor, du borde verkligen prova. Det är skönt, jag lovar, prova lite.

Sedan tar den blonda flickan upp ett rakblad och lägger det i den svarthåriga flickans hand och på smala ben försvinner den blonda ut ur rummet och stänger dörren med en försiktig smäll.”

Ja, jag fyllde ju år och tack alla för alla super fina komenterar på facebook!! det värmer att jag forfrande räknas fast jag bor på andra sidan atlanten! Hade mina vänner varit med mig här i NY så hade det varit helt fantastiskt!

Iallfall så var dagen helt underbar! Bästa födelsedagen någonsin!! Jag åkte in till NY klockan tio och kom hem vid halv åtta. Tiden bara rinner iväg när man åker in till NY. Ett smart tips när man ska åka in till en storstad som manhattan är att ha bestämt en rutt som man med hjälp av en karta sedan följer! (dock var lite smidig med att visa att du är turist) Ett till tips är att redan bestämmt var ni ska äta för det är inte det lättaste att hitta resturanger i manhattan, det låter konstigt men ni kommer märka det när ni åker hit, man måste gå bort från dom stora gatorna och in på iólka "gränder".

En rutt kan tex se ut så här : svenska kyrkan (väldig rolig att besöka om inte att bara äta lunch eller ta en kiss paus i), fift avenue (DYRA AFFÄRER), central park, väldigt fint och en plats värt att besöka (inte kvällstid), central park är mitten av manhattan och därifrån kan man gå till upper east side och park avenue mm. Sen kanske man vill shoppa, fördelen med att inte shoppa direkt är att man slipper bära omkring på kassarna hela dagen.

När man åker tunnelbana så är Manhattan uppdelad i downtown och upptown och det är så man lär sig att åka tunnelbana och hitta i NY.  Om man ska till union square som jag tycker är ett av de bästa shopping ställena i manhattan, åker man downtown.

Vi besökte också ett stort mall som ligger downtown som heter century 21, det är märkes kläder som säljs lite billigare (bra om man vet vilka märken man är ute efter). Brevid malet kunde man se plasten där tvilligtornen stått och man kunde se det stora gapet efter dom.

Tredje bilden nerifrån är den affären jag pratade om som är som en nattklubb med manliga och kvinnliga modeller.

PUSSS

HAPPY BIRTHDAY TO ME!

Jaha ni, då var man 19 år!  Tiden bara rinner iväg.
Jag tycker det är ganska intressant hur tiden aldrig räcker till men ibland aldrig tar slut!

Idag har jag varit i Manhattan och träffat en svensk tjej som har bott här i tre år! Det var otroligt roligt och hon var verkligen min typ och jag kände att jag kunde vara mig själv, vilket är knäppa rebecca som inte säger ett ord rätt när hon blir nervös (egentligen säger jag aldrig ett ord rätt). Iallfall köpte jag ett par SUPER snygga skor (Calvin Klein), ett line och t- shirt på forever 21 och tillsist några nagellack. Vi åt också på Taco Bell vilket jag kan rekomendera som en god lunch, dock fick jag världens magont efteråt.
Jag ska in i morgon med som jag berättat och då ska vi också shoppa och gå runt och titta lite. I morgon ska jag ta bilder på alla bra sevärdheter och ge lite tips på saker man kan göra och ställen man kan gå till om man besöker New York! Det viktigaste när man ska ta sig till ngt ställe i New York är att våga fråga. Dom flesta vet alltid och är oftast väldigt hjälpsamma (fråga hellre fem ggr så att du är säker).

TIPS FRÅN COACHEN: Misstag som ni helst inte ska göra är att tappa ut era pengar på fift avenue, stanna och lyssna på en islamistisk (hata barack obama) fanatiker, bläddra med alla sedlar så allla ser hur mycket pengar du har, vara kissnödig när du måste vara väldigt skärpt och sist men inte minst fråga en tandlös och tunglös person efter vägen!!!
(man lär av sina misstag eller hur var det nu igen??!!)

Skriver mer i morgon här kommer lite bilder!! (Sista bilden är helt och hållet mina egna naglar)

SEEE YA
PUSS

 

Jag ska verkligen börja träna ordentligt på egen hand, det är så många som ställer olika krav på hur man ska vara och bete sig, att bara få röra sig, springa precis hur snabbt du vill, anstränga kroppens alla muskler är faktiskt helt underbart.

Att vara aupair är ett väldigt bra sätt att få komma bort och ändå vara skyddad i en familj. Om man åker med en agency så får man lära kännan en massa andra aupairer plus att man får plugga valfria kurser som familjen betalar. För mig var de inte ett option efter som jag är amerikansk medborgare (man får inte göra ett utbyte till sitt eget land). Jag tycker att det är ett väldigt bra jobb och lönen som man får klarar man sig på (smart att spara också). Mina tips följer jag självklart inte själv men man "lär av sina mistag". När man åker till annat land så är det faktiskt bra att inte bara umgås med svenskar även fast det är det absolut enklaste eftersom man oftast har en ganska lik kultur.

Om det är bra att värdfamiljen man kommer till är svensk eller inte är både och.  Jag tror jag skulle lärt mig dubbel så mycket engelska om jag pratat det hela dagarna. Men samtidgt kommer man lära sig språket ändå så man behöver inte vara orolig och känna sig stressad över det! Svenskar är i regel väldigt bra på engelska och jag tycker inte man ska haka upp sig över grammtaiken utan prata på och sedan kommer grammatiken när du väl börjar våga prata!

Det värsta som finns tycker jag är att prata engelska med svenskar (typ i skolan) det känns så krystat och bara jobbigt!

Aja, idag är jag ledig tills klockan 5 (nu är klockan halv tio här) och jag tror jag ska åka till stranden även fast vädret inte är det bästa (ca 28, sol med lite moln). GUD vad jag älskar och retas för jag vet hur umeå är!!! Kallt året runt med ständig blåst! HA så är det att bo vid vattten, moahahahha!!! ;) 

SAKNAR MIN FAMILJ MINA VÄNNER OCH DAVID!!!

En rolig grej är iallfall att Mamma och Charlie kanske kommer i november vilket är snart
Och min älsklings David kommer två veckor på jul och nyår om allt bli som vi har tänkt!! :D

Jag fyller 19 år om två dagar och på lördag ska vi äta frukost på ett äkta pancaces diner och sedan ska jag träffa en svensk tjej (följer verkligen inte mina egna tips) som bor inne i manhattan. Det ser jag frammemot.
Sedan ska jag åka in på söndag med Anna-karin och göra en massa roliga saker! :D
Jag ska köpa en enorm tårta, tårtorna här är helt enorma!!! Jag ska ta kort på några senare så ni kan få se!!!


HA DET BÄST PUSSS <3

I går när jag var ute och gick en promenad kände jag att jag nästan sprang lite för att komma fort hem till datorn! Och då slog det mig hur sjukt jäkla besatt man är av internet!!!
Det är som en drog! Sedan tänkte jag på hur användet av internet sjunker i åldrarna, så jag ville bara vara lite seriös och diskutera lite över det!

Hur påverkar internet ungdomar?

Hur påverkar internet ungdomar är en fråga som jag tycker är väldigt intressant eftersom det berör så många, även mig själv. Frågan är då, gör internet oss beroende? Enligt mig och många andra är svaret ja. Ungdomar i Sverige är allmänt mer stressade, mer ideal fixerade och mer osäkra över att passa in. Varför har det blivit så här och varför sitter vi så mycket vid datorn? Påverkas unga negativt eller positivt eller både och av internet?

I dagens samhälle ska ungdomar jämt och ständigt vara online. Under hela dagen ska vi vara kontaktbara på något sätt. När jag var yngre och gick på högstadiet kom jag hem och tog det lugnt, sedan kopplade jag upp mig på internet, max 1-2 timmar. Nu när jag går på gymnasiet har vi en dator med oss dagligen vilket betyder att vi är online nästan 12 timmar om dagen. Vi chattar, bloggar, skriver, spelar spel, pluggar, kollar på serier, nät shoppar m.m. Allt detta gör oss stressade och fullproppade med information.

Att vara populär är någonting som också är väldigt viktigt för oss ungdomar och då måste vi vara uppdaterade. En annan sak som gör oss så "besatta" av internet är att vi blir modigare. Vi vågar säga saker som annars aldrig skulle våga sägas och vi kan skapa oss en ny identitet. Ingen kan döma dig utifrån utseende eller hur ditt förflutna ser ut.

Att hitta människor som är lika en själv är också väldigt vanligt, grupper kan samlas på olika internet forum och ibland söka hjälp. Internet är en mötesplats där olika människor kan skriva hur de mår och ändå vara anonyma. Via olika internet sidor kan människor med samma intressen och i vissa fall samma problem hitta varandra. Vissa forum kan till och med vara farliga för ungdomar, eftersom hjälpen ibland kommer från människor som själva är trasiga på insidan. Hur ska vi reagera på allt detta? Måste vi ställa de kraven på alla vuxna att se och vägleda sina barn i deras användande av internet? Barnen behöver ibland hjälp att finna lösningar och svar.

Jag anser och är nog inte ensam om att tycka, att internet gör oss beroende och kan påverka oss negativt. Med negativt menar jag att det gör oss stressade att alltid vara uppkopplade. Att sitta vid internet sjunker i åldrarna vilket gör mig mörkrädd. Redan tidigt måste barn förhålla sig till olika ideal och ta olika beslut. Ibland kan vissa av besluten vara för svåra att förstå sig på när man är liten. På internet kan vi se på olika filmer och klipp med människor som blir slagna, misshandlade och klickar man fel kan lätt olika porr sidor komma upp.

Jag tror att unga flickor ligger mest i riskzonen när det gäller just internet. Både pojkar och flickor vill få bekräftelse, men jag tror att vi, tjejer kan ta till drastiska medel för det. Förebilderna är t.ex. bloggerskor som gör silikonbröst visar upp sig halvnakna och bantar för fullt. Vad ska unga tjejer tro egentligen? Här läggs det upp den ena efter den andra ”sexiga” bilden och för detta får de betalt och på köpet en massa bekräftelse. Vilka förebilder! Självklart finns det bloggerskor som skriver om självkänsla och om självförtroende vilket är väldigt bra, men det är inte lika lätt att bli en sådan framgångsrik bloggare. Att lägga upp lite ”porriga” bilder och ge rubriker ger den snabba tillfredställelsen som så många unga letar febrilt efter. Jag tycker det är fruktansvärt att barn ska behöva växa upp så snabbt. När jag var liten satt jag nästan aldrig vid internet. Jag bloggade inte eller la upp bilder på mig själv och jag var definitivt inte lika stressad som nu.

Nu har jag pratat om hur internet kan vara negativt för tjejer men killar då? Hur påverkas de? Killar och spel är någonting som jag tror är ett större problem än vad folk förstår (David kommer slå mig).

Statistiken visar på att pojkar spelar dubbelt så mycket spel som flickor. Flickor deltar i större grad i sociala forum medan pojkar i allmänhet tittar på videoklipp eller spelar spel. Genom spelen får killar en grupp känsla och ofta en ”hjälte identitet”. Även här kan de få en ny identitet. Spelen är ofta baserade på våld och belöningar. Våran hjärna är uppbyggd med bl.a ett belöningssystem och jag tror att man kan få en ganska förvrängd verklighetsuppfattning av att alltid slukas upp av spelens olika världar. Självklart generaliserar jag och får kanske vissa att känna att det inte alls träffar dem. Men om vi ser förbi detta och är realistiska så kan vi nog konstatera att internet är ett problem. Internet styr våra liv och det är läskigt.

Givetvis påverkar internet oss också positivt: vi kan lära av varandra och vi kan utveckla våra språkkunskapar och samla på oss en massa information. Gränserna och förstålelsen mellan människor blir mindre och vi kan få tag i folk som annars hade varit omöjliga att nå.

Trots detta tycker jag att ungdomar inte ska behöva växa upp så snabbt och att föräldrar måste ta ett stort ansvar i barns användande av internet. Det gäller att ge barnen redskap så att det gradvis kan förstå, tolka och värdera all den information och olika val som vi kan göra på internet. När man är ung behöver man hjälp och stöd för att stå emot alla ideal och alla människor som försöker påverka oss dygnet runt.

 

Komentera gärna!! (Ett mer oseriöst inlägg kommer senare när jag börjar bli övertrött)

PUSS